Man blir bara sååå trött... del 6

 

 

 

 

 

För mig började det för dryga 55 år sen, det stod en blå/vit Speed-moppe l källaren och väntade på att den finnige ynglingen skulle fylla 15. För den oinvigde så var Speed en Konsum-monark, men va fan, den hade ju både kickstart och bakstuds. Hade väl jobbat ihop till det mesta genom att prismärka blomkrukor på "farsans lager" några sommarlov men de värna föräldrarna ansåg sig ha bidragit så mycke att de kunde hålla på nyckeln till den 28:e.

 

Moppe betydde så mycke mer, kraghandskar var ett måste, den falska skinnjackan med reflexer likaså, va man hade på huvve var däremot inte så viktigt. Nya inköpskällor erfordrades, kvarterets cykelreparatör, gubben Magnusson , hade varken kunskap, lust eller tid att serva våra moppar. Om jag minns rätt var han mer intresserad av att avla barn, tror han hade 7 st när det begav sig.

Den vanliga servicen skedde i källaren och på köksbordet medan borrningar och poleringar fixades på metallslöjden. Men det behövdes bränsle, oljeblandad bensin och som en skänk från ovan "fick vi" en ny och fin IC-mack på andra sidan gatan vilket även tilltalade "köksbordsproletariatet" då det i familjen var en stor synd att handla något annat än kooperativt.

 

Ja, jag blev väl knappast medlem redan då. Då gällde det bara att ha några enkronor som man kunde mata handpumpen med för att avsluta med att både vrida och skaka ur slangen. Men sen vid 18, när man var tvungen att tanka farsans Amazon för minst en tia var det dags att bli medlem. Och så har det varit sedan dess, det har varit motorcyklar, båtmotorer och bilar i en strid ström. Utom under en kort förvirrad period när det enda motordrivna redskap jag ägde var en elvisp.

 

Men nu tar det slut, ja inte med bilåkandet utan mitt medlemsskap i IC/OK/Q8. Jag klipper mitt kort, plockar ut mina sparpengar och köper några flaskor fint rött från Italien. Men det får nog stanna med ett par flaskor bara, det finns ju en restskatt som ska betalas oxå.

Dessa bekymmer har dock inte den avgående VD:n Göran Lindblå, han har varit så duktig så man beslutat att ge honom en pension på 2,8 millar per år till han mular.

Ja, inte riktigt, efter 5 år blir det visst BARA 2,5 millar/år till stackarn. Dags för pås-vin kanske?

Och som vanligt i dessa kretsar håller sig herr Lindblå sig för fin för att kommentera dylika påhopp. Istället hoppar det grodor ur den gamla kommunikationsministern och numera styrelseordförande i OK/Q8 Ines Uusmann mun:

- Jag tycker inte att det är ett särskilt dyrt pensionsavtal. Jag får också mycket pengar när jag går i pension. Och jag tycker inte vi ska ha en vd som blir fattigpensionär, säger Uusmann.

 

Det tycker inte jag heller, men jag tycker det är förjävligt att det ska gå över 20 fattigpensionärer på en Lindblå.

 

Man blir bara sååå trött...