FÖRSTA SNÖN*******

Jag har varit ute och rest. Trots allt jag upplevt i Statens Järnvägars sköte kastar jag mig huvudstupa rakt in i ett nytt vansinnesprojekt så fort jag får en chans. När ska jag lära mig? När blir jag så vuxen så jag förstår att elementens vrede inte är att leka med? Alltnog, jag åkte alltså tåg i onsdags och efter att ha fastnat en hårsmån från målet utbröt följande SMS-konversation från min välladdade telefon.

Klockan 13:19 – Tvärstopp i Barkarby, inte ett skit händer mer än att det snöar alldeles förbannat. Från vanligtvis säker källa har Trafikverket gått på julbord på Stallmästargården och för att inte förlora tid hyrde dom in en bandvagn från K1. Fan, annars finns ju risken att glöggen kallnar tycker verkschefen.

Klockan 13:46 – Sitter och glor på en kaffeautomat med ett illrött anslag att den är ur funktion, skulle man sätta röda lappar på allt som är ur funktion en dag som denna skulle det fanimej inte synas annat än röda lappar. JAG ÄLSKAR JUL! JAG ÄLSKAR RÖTT! JAG ÄLSKAR SNÖN!

Klockan 13:48 – Meddelande från han som har hand om det: Det kommer att finnas en buss vid hållplats H, den tar Er till Akalla/Kista och därifrån KANSKE tunnelbanan går. Jag vill ju för fan till Älvsjö och inte halvvägs hem igen!

Klockan 13:57 – Enligt uppgift har Trafikverket kommit till det kallskurna på Stallis. Skönt att dom får smaka lite på ”kylan”.

Klockan 14:18 – Nu kommer de stackare tillbaka till tåget som gick på det där att det skulle gå en buss till Akalla/Kista. Tänk att folk inte lär sig.

Klockan 14:23 – Trafikverket har kommit till det småvarma, verkschefen får information om att det snöar lite mer ute nu. Man ber personalen på Stallis lägga på ett par vedträn på den öppna brasan. Verkschefen beställer in ytterligare en omgång julsnapsar till småcheferna och stämningen höjs ytterligare några snäpp. Nån jävel höjer en skål och tycker det ser ut som ett julkort.

Klockan 14:51 – Uppgivet sitter jag och tittar på en nästan årsgammal repris av jul med Ernst där han stöper ljus av Bregott, lägger in sill i tjära och honung, gör en ljuskrona av rostig taggtråd och små söta julkulor av harskit. Fanskapet tindrar med ögonen, hånler och utbrister ‘DET SNÖAR UTE, JAG ÄÄÄLSKAR SNÖN.

Klockan 14:54 – Lagom till lutfisken kommer jourstyrka nord bestående av fyra neonfärgade muppar som slitit med borstar och växlar sedan 04 imorse till Stallis för att avge rapport. Verkshefen höjer på ögonbrynen och beordrar in glögg till fotfolket. Inne i stugvärmen besväras en mellanchef av att det saknas skånsk senap till lutfisken. ‘Det har vi alltid hemma’ låter han meddela det numera ganska illustra sällskapet.

Klockan 15:34 – Revbensspjäll och bruna bönor på Stallis. Verkschefen verkar orolig. Kan man verkligen dricka Amarone till bruna bönor? Ja, alla har vi olika problem.

Klockan 17:01 – Ost och godsaker, fan vad tiden går när man har roligt. Verkschefen försöker blidka chefen MILO Öst med ett VIP-årskort på Norska Statsbanorna för att få tillbaka bandvagnen. Klockan är ju hundra och för syns skull behöver han upp till HK för att kolla om det hänt något speciellt. Den från Manpower inhyrda växelflickan meddelar att det varit lugnt efter det att hon spillde ut glöggen över växelbordet.

Här sker ett ofrivilligt stopp i SMS-konversationen ety regionaltåget från Westra Aros anländer till Stockholms Centralstation och likt boskap i nått mindre nogräknat land förflyttas man till pendeln på perrong 13. På skylten står det att detta ekipage skulle ha avgått 13.41 men blivit något försenat. Jag tränger mig in till denna mörka och fuktiga massa som i folkmun kallas pendlare. Iochmed det försvinner alla möjligheter att fortsätta SMS-andet eller klia sig i näsan. Sardiner har det bra, dom har liggplats.

Klockan 18:49 – Så är man framme, efter 6 timmar och 30 minuter har man landat. Fem timmars försening på grund av att vi sedan ett antal år har skrotat allt vad som kallas basresurser, de människor som förr skottade trottoarer, höll växlar rena och stod på ett lastbilsflak och spred sand så bussar och Ford Anglia kunde ta sig fram. Idag gäller ett helt annat koncept, vänta ut skiten, det är ingen idé att ploga när det snöar. Nääe, det är bättre att vänta tills det slutar. Tänk om sjukvården skulle fungera likadant? ‘Nej, du måste bli bättre innan vi opererar…

Betydligt tidigare stiger verkschefen innanför dörren i villan på Lidingö, nyskottat och fint av nån ukrainsk gästarbetare som fått halva lönen (14kr/tim) via RUT, ROT eller BRT-avdrag. Verkschefen sjunker ner i favoritfåtöljen som han fått från Svenskt Tenn när han lät dom "renovera" hans kontor. Kära hustrun är och spelar bridge på Östermalm varför han unnar sig en stadig och fin konjak, en muta från en smart riskkapitalist som för en spottstyver tagit över verkets klagomur och placerat denna i Övre Volta. ‘Jävligt skönt’ tänker verkschefen. ‘Det här går ju som på räls!